Rapport från hingstvisningresa i Tyskland 16-17/2

Som hästägare får man försöka komprimera och se så mycket som möjligt när man får hjälp med hästarna och kan åka bort en helg.

Sagt och gjort, en kollega och jag kollade hingstvisningslistan i tyska tidningen Züchterforum (Uppfödarforum)och valde den helgen vi kunde se flest hingstvisningar, och det blev denna, med 3 visningar. Jens Meyer på lördagen kl 14, Klatte kl 18 och Gestüt Bon homme söndag kl 14. En resa på 160 mil och någon sovmorgon planerades knappast in. sova får vi göra när vi blir gamla....

Resan påbörjades kl 06.05 på lördag morgon, och 3 timmar senare rullade vi av färjan i Puttgarden efter en stadig frukostbuffé. Vädret var underbart, lite kallt, men perfekt att köra fort i, och strax före 12 hittade vi till Jens Meyers visning hos familjen Marschalk-Pecksen i Elmlohe. Ok, ett helt kompani orangeklädda brandkårsgubbar hjälpte till, de var precis överallt. Undrar om personer som inte skulle till hingstvisningen också glatt vinkades in på parkeringen? Eller så skulle alla dit.

Eftersom vi var tidiga åkte vi en sväng i Elmlohe, och passerade en ”grossist”försäljning med öl/vin. Undrar om det inte var ett bryggeri, där fanns restaurang. Eftersom Elmlohe är ungefär så stort att om man nyser missar man hela byn så bestämde vi oss för att göra ett besök där. Naturligtvis fanns provsmakning och vi hittade några riktigt prisvärda vinsorter och goda öl. Klockan 13.30 var vi tillbaka och passade på att äta en bratwurst (ett måste när man är i Tyskland) i det obligatoriska tältet som serverar mat/bakverk och öl/vin/snaps. Tysken går ingenstans och är hungrig. Att gå på hingstvisning förpliktigar minsann. Man klär upp sig och är beredda på en festlig eftermiddag/kväll. Det här var en lite mer informell tillställning och ganska kallt i ridhuset (förberedda som vi var hade vi 2 filtar med), men man kunde ju alltid värma sig med Glühwein eller varm choklad med rom i (inte lämpligt för mig som var chaufför) men som värmer ända ner i tårna.

Vi träffade Elin Lundgren, Jens Meyers svenska representant som hastigast innan vi tog plats för ett späckat program. Vi såg premiehingsten Providence, en färgglad fux e Provider (e Perpignon)-Rabino-Wendekreis. Levnadsglad och busig, kanske lite för mycket bus i löshoppningen, men vi som såg honom på premieringen i Verden förlät honom. Faktiskt ganska trevligt att se att han inte är trött trots ett späckat program för en så ung grabb. Och ett tips till svenska avlare, här har vi en helt ny hingstlinje på gång, vi såg flera unga hingstar ur detta fäderne, som är helt nytt för oss även om de flesta känner till stamfadern Pilot. Men här pratar vi multitalang,  I Sverige har ju många alltid velat avla både och, och för inte så längesedan fanns ett specialpris för bästa allroundhingst på hingstpremieringen och bästa allroundhäst på kvalitetstävlan. Numera är det fult att vilja avla hästar som BÅDE kan hoppa och röra sig bra om man bor i Sverige. Tex Westfalenförbundet  (som aldrig gett avkall på gångarter på hopphingstar och tvärtom)och numera också Hannoveranerförbundet gör detta, men mer om det senare…

Providence är en snygg hingst, 168 cm hög, se själva:

Min kamera är helt nyinköpt, jag har inte lärt mig hälften av knapparna, men gå in på Jens Meyers hemsida och läs/ se mer bilder på hingstarna www.hengststation-meyer.com

Ena målet för vår resa hit var att få se His Highness-sönerna Hampton och Hendrix. Jag har ju haft några riktigt trevliga avkommor till H.H, och skulle gott kunna tänka mig fler av samma sort i framtiden (här pratar vi supertemperament och ridbarhet av högsta klass). His Highness dog ju tragiskt förra våren, men har gott om söner i avel. Jag har läst mycket om Hampton men inte tyckt att han sett mycket ut för världen på bild, fast än alla pratat så gott om honom. En sak jag lärt mig genom åren är att inte såga något förrän man skapat en egen uppfattning och i det här fallet blev jag positivt överraskad. Hampton är jättefin. Ska jag var riktigt petig har han lite straka bakben. Med den ridbarheten han besitter är det säkert bara en träningssak, han ser ut att vara en värdig ersättare till sin far. Mamma är statspremistoet Red Chili e Rotspon-Calypso II. Det finns mycket smått och gott på mödernet och vi ser fram emot att få se föl efter honom. 170 cm hög är han och reservsegrare vid sitt bruksprov.

 Den andra anledningen att vi åkte hit var Monte Bellini. Bundeschampionatvinnare efter Montender (Contender-Burggraaf). För er som inte vet vem Montender är, han har 2 ggr vunnit Europamästerskapen och lika många gånger fått OS-brons, ryttare är Markus Kutcher. Mödernet är e Ramiro-Wendekreis. Monte Bellini var av bra modell och rörde sig inte alls oävet, 167 cm hög.

 Vi hade en tredje anledning att åka hit också och det var Rob Roy, som jag ägt en kusin till. Rob Roys mor och min Hermines mor var helsystrar och Hermine var den första avkomman jag köpte efter His Highness. Henne köpte jag förresten efter att ha varit i Herning när H.H godkändes och blivit förälskad.
Rob Roy e Rubin Royal (Rohdiamant-Grundstein II)-Glorieux-Sidney. Och här pratar vi bakbensaktivitet, ojojoj. En sån häst. Mitt ressällskap gillade den här.

First Dance e Florestan I-Donnerhall-Aarking XX var också jättefin, och de visades några avkommor. Bara några veckor gamla och redan fokuserade på sin uppgift i livet. Vilken trav de hade!
Tyvärr såg vi inte Herzendieb som hade gjort illa ett revben. Istället visades film på en bildskärm mitt i ridhuset. Vi fick se en miniclinic med Falsterbo (en härligt chokladfärgad fux e Fidermark-Brentano II). Vi såg den gamle kämpen Cashman (Contender-Argentan), som dessutom är mycket prisvärd, 500 €. Dampsey (Dressage Royal-Ritual-Grande) var också fin och Hendrix var bara så sööt (lite vanvördigt kanske men det var han). Stammen His Highness-Regazzoni-World Cup. Visade gjorde också ridponnyhingsten Mandingo. Såg ut som en liten storhäst, kanske tack vare sin farfar Matcho AA.
För att hinna med nästa visning hade vi lite bråttom, men jag var tvungen att stanna för att ta kort på denna granithäst. Inte vacker, men måste ha vägt minst ett ton (eller kanske 2), då han var i naturlig storlek. Så lämnade vi hannoveraneruppfödarna och vände blicken mot oldenburg.

 Nästa stopp var Zuchthof Klatte. Det märks att de är vana vid stora evenemang. 3 bås uppdelade efter A-F, G-R, S-Ö, efter efternamn med biljetter, alla förbokade. Det var alltså utsålt. Folk ville köpa våra biljetter. Som tur var bokade vi alla biljetter hemifrån. Vana som vi är av iskalla ridhus hade vi varsin filt under armen, och den ohövlige mannen bakom oss i kön frågade om vi tänkt övernatta. Här var folk mer festklädda, i kostym och päls/högklackat, förberedda för en helkväll. Här fanns naturligtvis också ett restaurangtält, en korvmoj och en godisstånd. Tyvärr är bilderna härifrån sämre, inte ens min kamera klarar av både mörker , avstånd och snabba rörelser.
Anledning nr 1 att vi åkte hit, var Armitage, som nu när Argentinus är död, får anses vara huvudbeskällaren på Klattes stuteri. Åtminstone är han den dyraste. Mitt ressällskap har ett sto dräktig med denna 10-åriga Argentinus-son ue Grannus–Inschallah AA. När han kom in i arenan och man såg hans avsaknad av gång (läs trav) frågade jag varför hon betäckt med honom. Han hoppade en oxer och hon svarade bara –Därför! Jag får hålla med, vilken hoppteknik! Han tävlar internationellt med Marcus Ehning, och finns bara tillgänglig med fryssperma. Ok, inte riktigt, skyndar man sig, så finns färsk att få fram tom 30 mars. Priset? 1500 €!

Men nu går jag händelserna i förväg.
Det började med unga hingstar. Jag var förvånad över att de 3-åringar som visades hade så bra gång och typ. Återigen har inte detta glömts bort trots att de är hoppstammade. Ok, först visades en dressyrstammad hingst e Laudabilis-Fidermark-Donnerschlag. Limnos hoppade riktigt bra sin dressyrstam till trots, men det syntes var han hörde hemma. Ribarhet a la högsta poäng. En sån där häst som man vill ha att rida på. Söt, men kanske inte så mycket hingstkaraktär.

 Ashby e Argentinus-Landadel-Zeus var däremot mycket maskulin, välgående och hoppade bra. Han är 166 cm och med en härlig här-kommer-jag-attityd.

Cornet’s Prinz e ”ökände” Cornet Obolensky-Almox Prints J-Polydor. Lite udda stam på mödernet, måste vara lättanvänd. Och den här kommer att användas flitigt, det är vi säkra på. Men vilken häst! Ni får säga vad ni vill om Cornet men göra fina barn är han bra på. Många stoägare tycks glömma bort att de ju knappast avlar fram avelshingstar utan ridhästar. Jag är övertygad om att det mesta av Cornets istadighet sitter i hormonerna. Något vi tyvärr får träffa på allt som oftast på unga hingstar. Det finns bara en sak att göra och det är kastrera, så försvinner alltihop. Att kastrera Cornet vore däremot en dödssynd. Men jag tror knappast uppfödare behöver vara oroliga för att få istadiga hästar. Möjligen de som lever i ett rosa skimmer att just deras föl ska bli morgondagens beskällare. Kastreras de vid 1 års ålder så blir bara de bästa generna kvar. Prinz var kaxig och busig i löshoppningen, men under ryttare otroligt fin, ridbar och med talang att bli både hopp- och dressyrhäst.

Tyvärr har jag inte obegränsat med ston annars hade jag nog varit storkund hos Klatte, det visades så många fina hingstar, som tex Catan. Och här fick vi se en otroligt fin individ efter Tannenhofs fina hingst Conteur. Conteur är populär i Danmark, och visst han är efter Contender-Rasputin, bra stam alltså, men inte har jag tyckt att han varit så märkvärdig. Men som fadershingst är vi nu övertygade om att han gör nytta. Vi fick stifta bekantskap med flera söner den här helgen, alla lika fina.
Catan är 168 cm ue Acord II-Matcho AA, mycket intressanta blodskombinationer.

Några av hingstarna gick lite spårlöst förbi, som tex Lauries As och Dr Dolittle som jag tyckt varit så fina. Jag tog inte ens några bilder och det kan ju bero på att man blir lite mättad av alla synintryck. Dr Dolittles föl föll mig inte alls i smaken, de var så grova. Stora fuxhingsten World of Dreams reds av 15-åriga dottern i huset. Välskolad och lydig häst, men inte skulle jag vilja göra fler för det.
En hingst som jag bestämt mig för att använda är Incolor, en mycket flott, långbent ädel färgglad fux e Indoctro-Argentinus-Bally Boy XX. Jag har alltid trott att han är en rejäl häst, han ser lite stabbig ut på bild. Men där ser man vad viktigt det är att försöka se hingstarna IRL innan man väljer till sina ston.  Jag blev så förvånad när jag läste att hans första fölårgång blivit belönad med premie, men nu förstår jag varför. Mycket bra modell, kanske lite lång i ryggen, bra gång och han går idag svår hoppning. Priset är överkomliga 800 euro. Vårt gulbruna Irco Mena-sto Irca är inbokad till honom.

De 2 ”fransmännen” Dollar King och Dark Rouge visades också. Dollar King var en vanlig tråkig fransk hingst, tjafsig i munnen, men han hoppade ju fint. Dark Rouge var trevligare och såg välskolad ut. Fölen efter Dollar King var dock av trevlig modell.
Vi såg Gracieux (Grannus-Akzent II visas vid hand, och liksom hos Meyer visades videklipp på väggen från hans tävlingsdagar (fast hos Jens visades Herzendieb). 
Nästan identiska Chekandino och Collado såg vi, men vi tyckte nog Catan var strået vassare. Missade jag någon, jo Farewell III var också fin, och Quidam med. Nu var dock klockan närmare halv tio och vi var en smula trötta. Därför packade vi ihop oss genast efter visningen var slut och skippade minglet med tyska uppfödare och drog oss tillbaka till hotellet som Klatte snällt nog bokat åt oss. Där intog vi en sen och efterlängtad middag, en Irish Coffee i baren och slocknade redan kl 23.

Gå in på Klattes hemsida, om ni vill läsa mer och se bättre bilder än de jag lyckats åstadkomma. http://www.klatte.de

9.00 söndag morgon startade vi vår långa resa rakt österut, mot Berlin.
För alla som inte har varit på Gestüt Bon homme, lägg in ett besök om ni har vägarna förbi Berlin. Det är sevärt. En smula smaklöst men stora ridhuset är vackert, i klassisk stil. Varför väggen på kortsidan är cerice/vinröd, kan man förstås undra, men Bon hommes färger är vinrött och guld så antagligen ska det väl avspegla det. Tyvärr saknas kristallkronorna i taket, som fru Gutman hemskt gärna vill ha, men som är för dyra. Eftersom kostnaden för dem måste ses som en droppe i Atlanten, om man tänker sig vad hela anläggningen kostat, kan det verka en smula märkligt att säga så. Anläggningen är 2 år gammal, och de är hannoveranerförbundets samarbetspartner i östra Tyskland, så därför fick vi en positiv överraskning. Celle hade lastat bilen full med fina hingstar och de visades upp på ett oklanderligt sätt. De har en ny chef på Landgestüt Celle, en sympatisk man med många bra idéer, bara 41 år gammal, dr Brockmann. Det här blev resans höjdpunkt, trots att jag egentligen planerade in den visningen mest som en artighetsvisit, för att visa mitt ressällskap anläggningen och Sandro Song. För Gestüt Bon hommes hingstar är verkligen inte bra. Hela stallet är fullt av icke godkända hingstar, som enligt fru Gutman inte är det pga att premieringsnämnderna i de olika förbunden inte kan se vad kvalitet är.
Efter presentationen där fru Gutman och herr dr Brockmann kördes runt i en vagn dragen av 2 friserhästar, fick vi se nästa Coneur-son, Chivas ue Escudo.

Som alla de hingstar vi såg från Celle, hade han bra gång. Han besatt en härlig gummibolls-attityd och var mycket ridbar. Priset för språnget är lågt på dessa unga hingstar, bara 460 €. De har numera även fadern i sitt hingstprogram, han kostar 750 € att betäcka med, och det får nog ses som mycket resonligt, han måste stämpla avkommorna mycket, de vi såg var väldigt lika varandra, i en positiv bemärkelse.
Nu fick vi åter bestifta bekantskap med Pilot-blodet igen, genom sonsonen Perigueux e Perpignon (se sonen Providence ovan). Morfar till honom är Stakkato. Han var tvåa i hoppningen i sitt hingstprov, däremot var dressyrdelen inte så bra. Det här var en hingst som hade 3 bra grundgångarter. Värt att notera är att Perpignon har Watzmann som morfar, blod som vi i Sverige aldrig haft tillgång till. Jag har ett barnbarn till honom här hos mig, med en belgisk svårklassmärr som mamma. Wild Thing heter hon, med bra typ och gång. Att hon ska bli hopphäst har hon redan bestämt, hon löshoppar redan bra.
Nedan en bild på Perigueux, 460 € för honom också, och det kostar även hans gamle far.

Sedan kom El Bundy (Escudo-Rebel Z). En upcoming star på avelshimlen, vann sitt bruksprov, och avkommorna jag har sett är jättefina. Det känns lite tjatigt att säga men den här rörde sig också riktigt bra, kanske lite större än vad jag vill dem, säkert beroende på morfadern. Men jättefin under ryttare.

Men vänta nu tänker ni säkert, visades inga Bon homme hingstar. Var det bara Celles? Nej, det var det inte, men jag ödslade inte ens tid på att ta bilder på dem. Sir Landadel (med den fina härstamningen Silvio-Landadel), han son Sir Liberty ue Norman och Schöner Stern (Silvio-Feiner Stern) visades. På pappret ser de jättefina ut, men uppvisningen näst intill pinsam. 3 hopphingstar visades med dressyrsadel. Och inte var det vackert att se, när de for runt som oridna unghästar. Fru Gutman skulle nog lagt ner lite mer pengar på ryttare till sina hingstar istället. Det här är 3 hopphingstar som aldrig gjort något, Schöner Stern var premiehingst i oldenburg en gång i tiden, men har efter det varken tävlats eller annat. Priset för att betäcka med dem är mellan 6-800 €, som knappast går att förklara om man ser till Celles priser och jämför kvalitet. Ett inslag var ett tiotal fjolårsföl som ägdes av Bon homme. Dessa släpptes lösa i manegen ihop med en liten stel hingst som reds i dressyr. De flesta fölen hade inte ens Bon hommes hingstar som fäder.
Några av de gamla hingstarna visades vid hand, bla Cres Kando (Corlando-Welt As). Han har samma möderne som Royal Diamond och Rohdiamant. Modern är syster med dem. Cres Kando tävlades dock i svår hoppning med Markus Beerbaum. Denna hingst har facila 300 € i språngavgift, den billigaste av Bon hommes hingstar. Jag har inte sett några avkommor efter honom så jag vet inte hur han förärver sig, men stammen och prestationerna är det inget fel på.

Norman var också med i detta inslag. Holländskfödd e Nimmerdor-Talisman XX-Amor. Jag trodde han var död, för när jag såg honom förra året gick han på 3 ben, släpandes det fjärde efter sig, men han hade då piggat på sig och såg riktigt fin ut. Jag har sett några döttrar efter den här hingsten, nu vet jag ju inte hur mödrarna ser ut, men termen matsalsbord ligger väldigt nära till hands för att beskriva dem. De kanske hoppar bra, men Norman gjorde bäst ifrån sig i dressyrdelen i sitt prov. Att han är dubbelt så dyr som Cres Kando verkar inte heller riktigt rimligt.

Gambler’s Star e Gambler’s Cup XX-Wendulan kom in under ryttare ihop med 2 av sina avkommor. Fullblodsinslaget är tydligt och stoet var riktigt trevligt, den andra var en icke godkänd hingst. Gambler själv såg trevlig ut under ryttare, och det här är en hingst jag skulle kunnat tänka mig att använda, har sett fler fina avkommor efter honom.

Sunlight XX-sonen Silberschmied  ue Wolkenstein II från Celle kom sedan in, tydligt fullblodspräglad.

Balettmeister (Brentano II-Weltmeyer) och Embassy III fick jag inga bilder på.
Nästa punkt i programmet var flagghoppning. Och det var lika enkelt som det låter. Ett tips till dig som har gott om familj men inte råd att köpa hinder. Ta fyra familjemedlemmar och 2 lakan så kan du göra studs eller varför inte en oxer. Ett effektfullt inslag som var riktigt trevligt att se. Här hoppades bla Labiat e Le Primeur-Werther, en hingst som lika gärna kunnat bli dressyrhäst.

Min tyska är inte den bästa och jag missade faktiskt namnet på denna hingst, som jag tyckte var efter Contendro-Silvio. Nu har inte Celle någon sådan hingst i sitt program så vi måste hört fel, synd. Jättefin hingst!! Otroligt komplett.

Sedan såg vi Damen Hit (Damenstolz-Feuerschein)och Darkrubin (Davignon-Rubinstein) i en kadrilj, vars enda behållning var den enes enorma ärr på magen efter en buköppning. Vi var säkra på att hela innehållet skulle ramla ut.
Och så var det dags för en Pas de Trois enligt programmet. Denna hade minskats till en Pas de Deux, men det gjorde inget alls. In kommer 2 svarta hästar med ryttare iförda Celles officiella dräkt (den de har som sin logga). Enligt uppgift Earl (Escudo-Lanthan) och Hochadel (Hohenstein-Donnerhall). Eftersom båda var svarta och inte direkt begåvade med så mycket vitt hade vi ingen aning om vem som var vem. Kvaliteten på gångarter och ridbarhet avslöjade dem inte heller. Först när jag kom hem och upptäckte den vita bakfoten som Hochadel har, kunde jag skilja dem åt. Båda står definitivt på min lista över hingstar jag vill använda. Dr Brockmann berättade att de använder Earl till rena dressyrston (bla e Wolkenstein), för att göra allroundbegåvade hästar, som marknaden efterfrågar. Så filosoferar världens största hingsthållare (servar årligen 7000 ston) medan vi i lilla Sverige absolut måste dela allting, antingen hopp eller dressyr.

 Sedan kom Fiorissimo in med söner, Fio och icke godkända Fiorissimo Junior. Fiorissimo e Werther-Bolero har tävlat Prix st George och Intermediare I med Ingrid Klimke och kostar därför 1500 € att betäcka med. Bon hommes näst dyraste hingst. Dottern Gutman red och det inslaget var låååångt.
Försvann från näthinnan gjorde hon så fort nästa hingst kom in. Don Frederico. Efter att ha servat 700 ston förra året såg han oförskämt fin ut. Det är 10 % av det totala antalet ston som Celle betjänar. Han har sperma som en avelstjur fick vi veta, och så fin han var. Stammen är Donnerhall-Consul. Som tur är har han en strumpa på höger bak, så jag kunde skilja honom från de två ovan

Vi fick också se Londontime, som varit absolut dyraste häst på en elitauktion i Verden, 515 000 €. Jag är lite osäker på det, för nog kostade His Highness lika mycket på sin tid? Fin var han i alla fall. Stammen Londonderry-Walt Disney I.

Så var det bara ett inslag kvar, dynastin Sandro Song.
In kommer sönerna Sarafino, Sandro Song Junior och sonsonen Superstar (Sandro Hit-Rohdiamant). Dessa for runt som torra löv mesta delen av tiden, och så släppte de in Sandro Song. Jag höll på att tappa hakan. Vad hade de gjort med denna otroligt vackra häst? Han var en skugga av sitt forna jag, och jag såg honom för mindre än ett år sedan. Med sina 1600 € var han den dyraste hingsten som visades denna soliga söndag, och den som var i absolut sämst skick. För den som vill betäcka med honom rekommenderar jag att göra det i år, han blir nog inte så långlivad. Jag har valt den bild där han såg som bäst ut. Vad visningsformen kallas vet jag inte, och varför han inte helt enkelt visades som de andra gamlingarna vet jag inte heller.

Efteråt blev vi bjudna på buffé, med mycket smått och gott. För er som vill skapa er en egen uppfattning om Gestüt Bon hommes hingstar gå in här: www.gestuet-bonhemme.de
Och gör ett besök på Landgestüt Celle här: www.landgestuetcelle.de

Därefter susade vi hem i 200 km/timmen för att hinna med färjan.
Totalt en resa på 160 mil på mindre än 2 dygn. Men man får ta tillvara tiden när man är hästägare….Förutom diesel, mat, boende osv, lade vi ner 31 euro per styck för 9 timmars förstklassig underhållning. Det är inte mycket pengar.
Kommer hem mitt i natten, med surrande huvud. För uppskruvade för att sova direkt, öppnar vi varsin öl och bläddrar i, jo just det, fler hingstkataloger. Vissa får aldrig nog.